Jag var ute för en vecka sedan och träffade en vän som flyttat ifrån stan men som nu var på besök hemmavid. Det hade hänt en hel del sedan sist och vi satt och talade om allting som skett de senaste åren, över alldeles för mycket kaffe och bullar på ett av de fik vi alltid brukade sitta på när vi pluggade. Ingen av oss jobbade längre med vad utbildningen syftat till och det kanske inte är så ovanligt nu för tiden. I många fall kan det vara till nytta att ha en utbildning även om denna inte faller inom ramen för det jobb an för tillfället säker. Båda har en nationalekonomisk utbildning, men nu arbetar jag som lärare i småskolan och han i ett assistansbolag. Jag minns inte riktigt om deras assistansbolag var stort eller litet, men när man inte har med assistansbolag att göra till vardags lägger man kanske inte namnen på minnet så lätt. I vilket fall som helst berättade han en del om hur det var att jobba på ett assistansbolag och det lät inte så långt ifrån vad jag håller på med.
Kompetensfrågor
Nu är det ju såklart en hel del som skiljer dessa yrken åt egentligen, men det faktum att man försöker underlätta vardagen och hjälpa till var det nu kan tänkas finnas behov är genomgående både som personlig assistent och som lärare för barn. Jg har inte någon erfarenhet av att arbeta inom vården och jag vet inte riktigt om jag skulle passa för uppdragen det innebär när man börjar på assistansbolag, men i vilket fall som helst skulle det vara intressant att ge det hela en chans för att se hur det är. Jobbet som sådant är verkligen ett yrke som behövs och man gör någonting som ger ett resultat med en gång istället för att vara en del i ett maskineri som när vi jobbade på montering eller den typen av jobb som vi båda haft under skoltiden.
Jag misstänker att det kan vara svårt att berätta ingående om hur det är att jobba i ett assistansbolag i och med att man har en ganska strikt tystnadsplikt, men jag tror att jag fick en ganska bra bild även om allting i diskussionen om deras assistansbolag blev generellt och inte någonting man kan relatera till någon brukare. I och för sig skulle jag inte känna till vem det skulle kunna vara i vilket fall då jag inte bor i stan eller knappt ens varit där, men det är viktigt att man faktiskt håller i sånt där och inte börjar tala om rollen och yrket för mycket i och med att det är en människa som kanske inte vill att allting skall vara offentligt. Vem skulle vilja det om man tänker efter. Det var i vilket fall som helst en kul stund vi fick på kafé och det kändes lite som det gjorde när vi pluggade och flydda till stans kondis om rasterna.